JAG HAR MINA SIDOR!
Thorsten Stjärnered

I söndags avslutade jag officiellt yrkeslivet som församlingspräst i Näskott i en härlig gudstjänst med hela arbetslaget som team i skapandet och genomförande av en kyrkmässa och med en storstilad uppslutning från församlingen med hänsyn till det strålande sommarvärdret. Efteråt åt vi kyrklunch och firade både att jag och Maja lämnade arbetslaget och att Jennie välkomnades som ny diakon. 

Kyrkoherde Mikael Sjödin gjorde det fullfjädrat, när han tackade mej för pastoratets och sina egna vägnar. Han målade upp en imaginär byst och sammanfattade sina intryck med orden:

Beredvillig

Ypperlig

Storebror - som är mån om familjen och som går före med gott exempel

Troende, så att jag borde kristnas till Tro-sten i stället.

Nu vet jag lite vad det betyder att vara avdankad. Hedrad men också en före detta. I centrum - men snart rejält utanför, därför att arbetslivet är en så stor del av ens tillvaro. Jag försökte att framställa detta symboliskt genom att överlämna halva nyckelknippan till kyrkoherden - och visa att nu stod jag snart utanför.

Men det är inte synd om mig. Ingegerd cyklade i fredags hem från Skatteverket efter sin sista arbetsdag. Nu börjar en ny period i livet. Vi har redan njutit av Gräftån ett dygn, skaffat veckopostlåda så att vi kan vara borta från Östersund lite längre än vanligt. Fixar i trädgård och runt huset. en gångväg bland annat, och njuter däremellan av att solen skiner så somrigt och vi är fria från almanackans inrutade scheman och kan unna oss det vi för stunden får lust till. När hela Sverige flaggar på fredag, så far vi till Skåne och den plats där Ingegerd och jag möttes för första gången.