|
HUR KÄNNS DET ?
... när det snart är jul?
-Jotack! Bra! Sportjournalister verkar älska frågan om hur det känns… över allt annat på jorden. Man kan förstås fundera på hur rätt dom gör. Om man fångar det mest väsentliga med frågan. Eller om det bara blir ytligt och konventionellt. Förväntat tjafs och som en upprepning av vad som sagts en massa gånger förut.
Risken med julbrev är ju likadan. Att vi tar om samma fraser och formuleringar som tidigare år och blandar ihop vad vi tänker och känner i en salig blandning – utan djupare reflexion och precision. Ändå vill vi inte vara utan den här kontakten. Julbreven symboliserar så mycket av fungerande nätverk och meningsfullt sammanhang för oss att vi fortsätter med vanan. Julbreven är som ett litet minibesök hemma hos er när det förhoppningsvis passar bra att komma. När jakten på julklappar är avblåst och man än en jul mättats av traditioner och väl förvaltade ritualer. Vi tänker oss att vi sitter tillsammans en stund - i lugn och ro. Vi delar några upplevelser från det gångna året och tänker oss framåt utan att behöva känna stress eller skäl att skryta och göra livet märkvärdigare än det är. För det är ju ändå så fantastiskt! Varje dag då hjärtat arbetar och vi får andas frisk luft! Och bara vara!
... vara pensionärer?
-Jotack! Skönt, … bara skönt!1 juni var en märkesdag. Då hade Ingegerd lämnat sin kontorsstol hos Skatten för gott. Och Thorsten satte punkt i Näskott församling. Vi kunde se fram emot ett sommarlov utan klocka och almanacka. Utan krav och komplikationer. Med egen täppa att påta i. Att ha tid för varandra, få resa och fira Ingegerds födelsedag i Köpenhamn, minnas första mötet en midsommarafton för 30 år sedan, hämta hem Per-Olof från Göteborg och ha en hel sommar tillsammans med honom i Östersund, Gräftån och lite varstans. Att förbereda alla detaljer till ett bröllop. Ja, det har varit en mycket större tillfredsställelse än vi kunnat föreställa oss. Visserligen fick Thorsten ett återfall under november månad, när Föllinge behövde ha hjälp med kyrkoherdeuppgifterna. Men vi njuter av att kunna vila och ta dagen som den kommer. Och kunna passa på sistaminutenresa till Rhodos eller få haka på när skåningarna Gunnel och Agne ville vandra till Sylarna och Blåhammaren och passa på att gå de allra vackraste dagarna genom att först följa väderprognosen på www.yr.no. Det är beviljat och härligt och kan rekommenderas på det allra varmaste!
... att bli hedersprost?
- Jotack! Hmm… Bra!!! Att vara prästfamilj väcker naturligtvis känslor hos både andra och en själv. Det finns gott om åsikter, tyckanden och känslor. Och på många sätt är det ett omöjligt jobb att utvärdera och betygsätta. Det hör till den insikt man får leva med. I det läget känns det ändå som en konkret uppskattning och ett välkommet vitsord att bli hedersprost. Tack biskop Tony för att Du ville markera din tacksamhet och erkänsla!
... att gifta bort dottern?
-Jotack! Jätte-pi-i-i-rrigt! Det var utan tvekan sommarens höjdpunkt. Vigsel har jag (Thorsten)haft otaliga gånger. Särskilt under åren på Frösön. Det känns festligt och som ett förtroende att få se brudpar i kyrkan, när de med allvar och förväntan säger ja till varandra och kärleken. Det är ögonblick av glädje och gudomlig nerv. Fest och folklighet. Men att gifta bort sin egen dotter var så oändligt mycket mer. Nu passerade hela livet revy. Alla böner och förhoppningar. Allt vi gjort tillsammans och också sådant vi missat. Hela bröllopet blev sagolikt vackert. Med bästa tänkbara väder och strålande utsikt mot Oviksfjällen. Med romantisk hästdroska, härlig fest med släkt och vänner och fyndiga tal, god mat och genuin stämning. Men allt detta är dom värda: unge herr Christian och fru Kristina Stjärnered!
... att snart bli morföräldrar?
- Jotack! ….den lille/a blir nåt riktigt stort
Inte trodde vi på Kickis födelsedagskalas att vi skulle få någon present. Vi hade väl nåt paket med oss men med tindrande ögon berättar de nygifta att om allt går väl så kan vi förvänta oss att bli morföräldrar i maj. Det känns verkligen viktigt. Och riktigt roligt! Dessutom flyttar de till grannkvarteret vilken vecka som helst och grannare kan ingen vara!
... att ha Per-Olof i Göteborg?
- Jotack! ….men fy vad långt det är dit!
Nu börjar jag förstå hur mina föräldrar kände sig, när jag flyttade med Ingegerd och barnen nästan halvvägs till Nordpolen. Visst tyckte dom också att Storsjöområdet var vackert och att vi hade det bra här. Men det var ett dagsverke att ta sig hit! Nåväl i Göteborg har P-O både flickvännen Johanna, som i höstas började på högskolan för design, och musikgänget Autisterna, som i våras spelade sin första fullstora skiva med favoritlåten "Himmelen". Det gav åtskilliga pressrosor och inte så liten mediauppmärksamhet. Sådana gånger är det inte så illa att ha goda vänner bland journalisterna. Själv hankar han sej fram med att vikariera som reporter på Västnytt, när det behövs där och då han själv inte är ute på turné. Idag meddelande han glad som en spelman att han fått ett stipendium av STIM för att kunna fortsätta att producera låtmaterial och ny skiva. Mer finns här: www.autisterna.se.
MED GODA NYHETER TILL ER ALLA: Gud bor ibland oss och är med oss i allt!
Det önskar vi att julen 2008 ska göra oss glada och trygga genom.
Ingegerd & Thorsten
Text: Thorsten Stjärnered, 081214. Foto: Thorsten Stjärnered & Per Andersson
|
![]() |
Som ett brev med posten
Frihet i det fria
I solen & poolen
Brudpar och nya villaägare
Mors dag firas i maj?!
Tillbaka till GOD JUL
Till MIN FÖRSTA SIDA |
