Stjarnered.se © 2007                    

Det här är lycka! Livsenergi och lust, när den är som allra mest fräsch och värd att bejaka. Er bröllopsdag är en riktigt stor glädjedag - för er och för mej! Knappast något uppdrag har känts mer hedrande och angeläget än att få viga dej, Kristina, min egen dotter, med dej Christian. Och just därför är det på samma gång så svårt. Det känns ju så viktigt att det blir värt att minnas och ha glädje av. Inte bara idag - utan för resten av livet. När fracken lämnats tillbaka och ni går i era vanliga skor och vardagsvanor. Vi står här, för att hämta inspiration och frisk luft för alla dom många skiftande situationer som följer efter bröllopsnatten. Då livet känns kvavt och grått. Då lusten attackeras av tristess och tråkigheter. Då det nödvändiga och det som är granne med kaos och kriser kommer nära.

Men idag är det lustens och lyckans dag. Ni står nu nära altaret och nära Gud. Mitt i livets djupa mening. Med släkten och vännerna som backar upp er. Ta den verkligheten till era hjärtan! I en helig stund får vi tillsammans dela era drömmar och känslor. Alla era förhoppningar och den längtan som finns som botten för allt det den här dagen är till för. Ni ser verkligen vackra och viktiga ut, där ni står. Därför att det ni sagt ja till, hör till det allra vackraste och viktigaste i livet: Att få vara älskade och själv vilja besvara kärleken som källan och kraften i sitt liv. Det som är starkare än allt som kan köpas för pengar. Ni har båda gett löften till varann och som ett eko av er egen vilja också hört den andre säga exakt samma försäkran till dej. Som ert beslut att verkligen vilja lösa det besvärliga och som ett tecken för allt det härliga att kunna vara två – med upplevelser och uppdrag att gå in i. Tillsammans. Ni finns här med en stark förväntan på framtiden. Inte sant?! Med önskningar, som vi här har formulerat som böner. Vi gör det därför att vi vet att Gud lovat finnas med er som en vän att våga lita på i allt och som aldrig flyttar eller flippar ut. Våga räkna med det!

Det var så Tobias gjorde. Han stod i samma livsavgörande vägskäl som ni gör. Inför bröllopet undrade han förstås hur det skulle bli sen. Om Sara verkligen var den rätta för honom och hur dom skulle få det i framtiden. Han pratade faktiskt en hel del med sina svärföräldrar om det här. De fann tillsammans djup och tro på att det skulle bli bra. Därför sa han till sin brud före bröllopet – i samma anda som ni står här: "Kom, låt oss anropa vår Herre och be att han förbarmar sig över oss och skyddar oss." När Tobias då såg framåt, så tänkte han samtidigt bakåt. Hur det hade varit i familjen och om det här med äktenskap hade varit en god idé. Det var ett genidrag. För då såg han hur Gud hade skapat den här ordningen som en tillgång och en trygghet. Han kom ihåg hur dom äldre i familjen hade upprepat Guds omtanke i skapelsen, när de sagt: Det är inte bra att mannen är ensam, vi skall ge honom en like till hjälp. Så vill jag att ni också ska se det:

En like – till hjälp. Det är vad ni båda är. En jämlike. Ni ska leva sida vid sida. Uppmärksamma och ödmjuka mot varann. För att uppmuntra och hämta tröst hos varann. Ha varandra som resurser utan att äga den andra. Att kunna spegla sina egna svagheter och styrkor utan att behöva tävla och förtrycka någon. I stället få respektera och ära varandra. Göra mot den andre, det du vill att han ska göra för dej. Ja, fylla er relation – i nöd & lust - med allt det Gud vill ge er. Jag är övertygad om att det är så er gemenskap ska kunna präglas av det allra mest värdefulla i livet: av tro, hopp och kärlek. Men också av realism och sunt förnuft. Allt detta tillhör Guds bröllopsgåvor till er. Välsignelsen som jag snart jag ska tillönska er – som det allra största jag som pappa och svärfar och er vigselpräst kan ge.

När sen Tobias reflekterade vidare kring vad denna välsignelse konkret skulle kunna innebära för Saras och hans äktenskap, så var det särskilt två förväntningar han hade. Att Gud skulle vara så god mot dom så att de       1. fick åldras tillsammans och 2. själva bli föräldrar. Att åldras tillsammans handlar om långsiktighet och beslutsamhet, att bygga goda vanor och lagra på härliga minnen, att hantera kriserna med förnuft och vilja till snar försoning, och att just se sej själv som en like – till hjälp för den andra. Nu önskar jag er - och förhoppningsvis också era barn - att få uppleva hur det som startade så fint här i Frösö kyrka fortsätter i samma anda. Lev därför öppna mot Gud och hans välsignelse!

Vigseltal

Plats:   Frösö kyrka

Dag:     16 augusti 2008

Som pappa, svärfar & vigselpräst

Faddrarna åt Kristina & Christian deltog i förbönen under vigseln

Tillbaka